Kom bara och tänka på då jag sov hos Fanny häromdan.

Det kändes exakt som när vi var små igen,då vi låg och pratade,skrattade och sen bara somnade.Underbart

Och nästa år är det exakt 10 år sen jag lärde känna hon. Hon gick i sexårs och jag gick i ettan på Parkskolan,sen en dag träffade jag hon på en godisbutik. ''Hej,är du Fanny i sexårs?'' Ja,är du Elvira i ettan?'' ''Ja,får jag vara med dig?''

Ungefär så lät det,efter det så var vi med varandra vaaaarenda dag. Vi bråkade aldrig,nog vart vi lite irriterade på varandra ibland,men inte så mycket mer. Vi hittade alltid på galna grejer att göra,och hade alltid lika kul!

Och ibland när vi inte hade nånting att göra brukade vi sätta oss i lekparken utanför henne och sjunga så högt vi bara kunde. Vissa stunder minns jag bättre än andra,som då vi kom på idéen att uppträda i Småstjärnorna på byn. Vi hade gjort en dans och planerat allting,men sen när vi väl stod på scenen så vågade vi inte dansa,utan stod bara där helt stilla och mimade,haha! Och en gång retade vi upp en gammal tant nån lägenhet ifrån där hon bodde så hon jagade oss runt halva byn. Vi gick vilse vid tågstationen en gång och trodde vi såg ett lik i skogen,haha. Vi drog upp en bänk ur vattnet i Lomtjärn och kallade oss själv Bänkräddarna. Sen började vi umgås med annat folk också,och tillslut började vi bråka. Men det löste sig,och vi vart bästa vänner igen. Och jag kan fortfarande inte förstå att det har gått tio hela år sen jag träffade en av dom personerna som gjort mig till den jag är idag. En av mina allra bästa kompisar. Fastän vi inte ses lika mycket idag,eller ens pratar med varann lika mycket som vi gjorde förut så ser jag hon ändå som min lillasyster ungefär,och kommer nog alltid göra det också. Jag älskar dig.